Skolan. För många en helt vanlig plats där man är med vänner och studerar. En plats där man planerar sin framtid. Men inte för mig. Skolan är, för mig, helvetet på jorden. Och rektorn är satans hjälpreda. Jag biter mig i läppen och tänker nästan fråga mig själv varför jag ens är här. Men jag kommer på svaret. På grund utav dansen. Mamma och pappa hade igår bestämt sig för att ta ett rejält snack med mig, det kryper i kroppen då minnena flödar i huvudet.

 

Inte längre dansa något mer. Orden ekar tomt i mitt huvud. Men vad ska jag göra mer än att börja plugga och repa mindre? I samma veva så kan jag ju ta och kyssa mitt sociala liv adjö. Bort med det. Och bara för att jag står och tänker på det så dyker Primrose upp framför mig.

"Hej Mel, vi har matte om typ tre minuter" säger hon glatt och kramar om mig. Jag himlar med ögonen och besvarar kramen samt smäller igen dörren till mitt skåp.

"Jag vet" säger jag och vi börjar gå, sida vid sida mot mattesalen. Jag får många blickar ifrån bipasserande killar. Man kan ju nästan tro att de aldrig har sett en brud förut. Fan vad sorgliga man kan vara då. När Primrose väl drar in mig i klassrummet så slår jag ner blicken i golvet. Det är brunt och otroligt fult. Jag fattar inte vilken idiot som valde färgkoderna för den här skolan. Brunt, grönt och vitt. Inte ens en fin brun färg, utan den fulaste i hela världen. Jag slår mig ner vid fönsterbänken lägst bak och slänger upp mina böcker på bänken. Sen sätter jag in mina hörlurar i öronen och kopplar bort omvärlden. Matte är faktiskt ett utav de ämnena som jag är riktigt bra på, så jag struntar helt i lektionerna då vi har genomgång eftersom jag redan ligger flera kapitel före. Jag låter min blick landa på Primrose som sitter bredvid mig så fint och antecknar i sitt vita block med sin rosa bläckpenna. Man kan verkligen inte tro att Primrose är utav samma sort som mig.

Det går liksom bara inte ihop, hon är prydlig, fin och snäll mot precis allt och alla. Jag är stökig, högljudd, uppkäftig och allmänt dryg. Vi två borde verkligen inte gå ihop på det sättet som vi gör, men det gör vi ändå. Primrose är min bästa vän och trots att jag inte alltid visar det, så älskar jag henne verkligen.

Plötsligt rycks mina hörlurar ut, Bengan står lutad över min bänk och stirrar syrligt på mig.

"Välkommen till verkligheten, miss Sirett" säger han belåtet och andas ut ett tungt, illaluktande andetag. En droppe utav svett har bildats uppe vid hans hårfäste på höger sida, och nu börjar den sakta rinna ner för hans kind. Jävla pedofil som blir nervös utav små tonåringar. Han är ju typ femtio år.

"Tack, Bengan" muttrar jag och ger honom en vass blick. Han skakar på huvudet och rätar på sig samt går fram till katedern igen. Jag ser mig omkring och inser att alla har börjat jobba.

Så jag kopplar in mina lurar och gör samma sak. Uträkningarna flyter på, det här kapitlet handlar om procent, decimalform och bråkform. Lättare än lättast.

När det ringer ut efter lektionen så inser jag att det är måndag, vilket betyder att vi nu har ledigt i tre timmar fram till lunch vid klockan tolv. Fyfan vad härligt. Primrose ler mot mig, vi tänker väl samma sak. Utomhus.

Snart har vi lämnat våra saker i respektive skåp samt lämnat skolan bakom oss för att gå ner till mataffären och köpa glass. Ben & Jerry's, som alltid.

"Vet du att Jason är tillbaka?" frågar Primrose när vi ställt oss i den stora kö som ringlar sig bakom kassan. Jag biter mig hårt i läppen. Jason är Primroses två år, otroligt snygga, äldre storebror. Vi dejtade ett tag, jag och Jason. Men jag gjorde slut rätt så fort. Förhållanden är inte min grej. Och nu har han studerat i Los Angeles som utbytesstudent i ett år.

"Nej, det visste jag inte" svarar jag kort och stirrar rakt in i nacken som tillhör mannen framför mig.

"Förlåt" mumlar Primrose skamset och lägger sin hand på min axel. Jag skakar bort den.
"Du har inget att be om ursäkt för, nu pratar vi om något annat" klipper jag av och lägger upp min glass på bandet som börjar rulla. Primrose gör likadant och får betala efter mig.

Vi går tillbaka till skolan, pratandes och skrattandes. Jag släppte den där konversationen vi hade i affären direkt, annars så hade vi båda gått och surat. Det är inte kul.

När vi väl har satt oss tillrätta ute på den stora gräsplätten och börjat käka så kommer Jazmyn utspringandes. Jag skrattar och kramar om henne. Hon går i min och Primroses parallellklass. Primrose får en kram också innan Jazmyn sätter sig ner och börjar babbla.

"Min brorsa är tillbaka, Justin. Har jag sagt det? De kom för två månader sedan. Han och Selena ska bo här i några månader till. Herregud jag har saknat honom, och Selena ser ut som en gudinna. Snacka om att dra ner någon annans sjävlvförtroende.."

jag stänger av öronen. Jazmyn kan babbla på i timmar, och jag bryr mig faktiskt inte om hennes kända storebror Justin Bieber. Han gör inte den slags musiken som jag lyssnar på ändå. Så jag placerar en cigg mellan mina läppar och tänder den.

Jag slänger undan min väska och ser mig omkring. Skolan är slut och jag har nu kommit hem.

"Hallå?" Inget svar. Så jag försöker igen, den här gången aningen högre. "Hallå?!"

"Hej gumman" ropar mamma mjukt, och när jag väl kliver in i köket så har jag gissat rätt. Hon sitter där vid köksbordet och läser tidningen. 

"Hur var skolan?" frågar hon och ser upp på mig. Jag rycker på axlarna och kör in huvudet i kylskåpet.
"Tråkig" svarar jag och plockar fram smör, ost och skinka. Sedan ställer jag mig vid köksön och börjar bre på smör på fem stycken mackor.

"Kan jag tänka mig" hummar mamma fundersamt. Jag ler för mig själv, lägger på pålägg och ställer in sakerna i kylen igen. Sedan lassar jag upp mackorna på en tallrik och gör ett glas o'boy innan jag försvinner upp till mitt rum. Medan jag sätter mig i sängen och laddar upp en film på netflix så plingar min mobil till. Tydligen så är det fest ikväll nere hos Erik i hörnet. Jag biter mig i läppen, borde inte gå dit då det är skola imorgon, men vad fan? Jag har varit bakfull i skolan förut. Ingen skulle väl bry sig ändå. Så jag smsar och säger att jag kommer. Jag ställer undan datorn, reser mig upp och börjar käka medan jag granskar innehållet i min garderob. Till slut, efter att ha glott i tjugo minuter och ätit upp mitt mellanmål, så börjar jag byta om. På min kropp sitter nu ett grått linne med tryck, jeansshorts, lårstrumpor och ett par Jeffrey Campbells skor prydda med nitar. Jag släpper ut mitt hår från sin lösa fläta och sätter upp det i en bulle mitt på huvudet. Dock så lämnar jag ett par hårslingor som får hänga kring ansiktet. Efter det går jag in i badrummet och bättrar på mitt smink genom att ta bort det som runnit, ta mer mascara, mer eyeliner och rött läppstift.

En halvtimme senare smyger jag ner för trappan med skorna i handen och väskan hängandes i axelremmen på axeln. Jag lyckas ta mig ut till Primroses bil som väntar utan att bli upptäckt, tack gode gud. Har jag tur så tror mamma och pappa att jag har gått och lagt mig tidigt. Det är en annan sak jag älskar med henne. Hon är fin men vet hur man festar.

"Hallå där bestie" ler Primrose så fort jag hoppat in i bilen.

"Hej" skrattar jag och vevar ner rutan samtidigt som hon börjar köra. Det gör jag för att kunna tända en cigg och röka den utan att bilens lukt ska drabbas.
"Du borde verkligen sluta röka, det är inte bra för dig" påpekar Primrose. Jag bara suckar och vrider upp volymen på radion.
"Jaja, fröken besserwisser" mumlar jag tyst. Inte för att hon hör, Primrose är i full gång med att sjunga så högt och falskt hon kan. Jag ler stort och joinar.
Vi kommer fram till Eriks ställe ganska snabbt, han bor i en fet takvåning i ett hörn. Därav att vi kallar honom för Erik i hörnet. Primrose parkerar lite halvslarvigt och vi går in. Musiken dunkar högt, Albansk rapp. Typiskt Erik. Han älskar det språket, fråga mig inte varför. Folkmassan är tät, så jag måste pressa mig fram genom alla dansande, svettiga kroppar för att komma ut till köket. Där står Eric och blandar vodka med redbull.

"Hej du" ler jag och hoppar upp på köksbänken. Han snor runt och spricker upp i ett stort leende.

"Mel!" ler han och slår armarna om mig i en hård kram. Jag flinar och rufsar runt i hans perfekt stylade blonda hår. Det stör mig när människors hår är alldeles perfekt. Det är liksom inte okej i mina ögon.

"Släpp nu, biff. Du kväver mig med dina muskler" suckar jag och puttar undan honom lite. Han skrattar och drar händerna genom sitt hår.

"Äsch då, du har klarat dig alla gånger förut" svarar han leendes och ger mig ett glas utav drinken som han för ett par sekunder sedan blandat färdigt.

"Tack, och ja det har jag.. Men vem vet? Melody kanske håller på att bli lite svag" flinar jag och hoppar ner ifrån bänken samt sveper innehållet i glaset. Eric gör likadant.
"Kom, jag vill dansa" säger han och tar tag i min hand samt leder mig ut ifrån köket och in i vardagsrummet. Jag ler stort och tillsammans sjunker vi in i den dansande klungan. Vi blir ett med alla andra dansande människor. Och eftersom jag är en dansare, en väldigt grym sådan, så är det helt okej för mig att dansa såhär. Eric fixar fram mer dricka, och väldigt snart så har jag blivit väldigt full. Det är liksom lulligt i hela huvudet och jag kan inte ta någon seriöst. Jag bara skrattar åt allting tillsammans med Primrose och har allmänt kul. Efter en stund så slutar Primrose att skratta och drar med mig ut i köket. Hon ser allvarlig ut, eller så allvarlig som man kan vara när man är full.
"Jag ska berätta en sak för dig" säger hon och sätter sig ner på en utav köksstolarna. Jag höjer på ögonbrynen och sätter mig mittemot henne.
"Vad är det?" frågar jag försiktigt och fångar upp hennes flackande blick. Primrose ser tveksamt på mig.
"Du måste lova att inte berätta för någon" mumlar hon. Jag ler mjukt och tar hennes högra hand mellan båda mina. Full, men det här är nog rätt viktigt. Det känns så.

"Jag lovar, lita på mig. Vi är faktiskt bästa kompisar" svarar jag spänt.

"Du vet väl vem Justin är?" säger hon. "Jazmyns brorsa."
Jag nickar, "självklart. Han är världskändis. Prim, vad är det?" undrar jag oroligt.

"När han kom tillbaka, vi träffades på en klubb och.. du vet" mumlar hon generat och ser ner i bordet.

"Men har inte han flickvän?" utbrister jag. Plötsligt besviken på min bästa vän.
"Jo.. Och nu är jag gravid" viskar hon och sätter handen över sin mun. Jag bokstavligt talat tappar hakan. Herregud..

 

Svar: Jo, jag (Nella) raderade faktiskt den då jag kände för en fräsch nystart tillsammans med Victoria. Så vi ska nu tillsammans börja skriva på Cupid's Arrow. Och karakäterna till den novellen finner ni här under. Så kolla in dom och vänta på chapter 1 :)
Kram på dig♥

/Nella

Huvudroll
Född den sjunde oktober 1996 i staden Viktoria i Kanada.
Tilltalas oftast med smeknamnet Nicki .
Dotter till Brent Sirett och Eva Sirett.
Inga syskon.

 

Född den femte september 1996 i staden Madrid i Spanien.
Tilltalas oftast med smeknamnet Rosie.
Dotter till William Baker och Chelsea Baker.
Ett syskon. Jason, nitton år.

 

Biroll
Född den tjugosjunde november 1996 i staden Stratford i Kanada.
Tilltalas oftast med smeknamnet Jazzy.
Dotter till Patricia Mallette och Jeremy Bieber.
Ett syskon. Justin, nitton år.

 

Född den tjugoandra Juli 1992 i staden Grand Prairie i Texas.

tilltalas oftast med smeknamnet Selly.
Dotter till Amanda Teefey och Ricardo Gomez.

Inga syskon.

 

Huvudroll
Född den första mars 1994 i staden Stratford i Kanada.
Tilltalas oftast med smeknamnet Bizzle.
Son till Patricia Mallette och Jeremy Bieber.
Ett syskon. Jazmyn, sjutton år.

 

Biroll
Född den nittonde januari 1994 i staden Madrid i Spanien.
Tilltalas oftast med smeknamnet Jase.
Son till William Baker och Chelsea Baker.
Ett syskon. Primrose, sjutton år.

 

Biroll
Född den tionde maj 1994 i staden Los Angeles i Usa.
Tilltalas oftast med smeknamnet Bug.
Son till Victor Graham och Gloria Graham.
Inga syskon.

Nu har jag samlat ihop mig och har därför tid för att börja blogga igen, plus att lusten har kommit tillbaka.